Green Deal och den finansiella tillsynens synvinkel
Europeiska kommissionen publicerade i december Green Deal, dvs. verksamhetsprogrammet för grön tillväxt. Det är fråga om ett paket med femtio olika åtgärder. Syftet med paketet är att styra Europeiska unionen mot kolneutralitet fram till 2050. Helheten är ambitiös men med tanke på de risker som hotar vår levnadsmiljö motiverad.
De viktigaste delområdena i Green Deal gäller systemet med utsläppshandeln och dess utvidgande, en betydande sänkning av utsläpp som orsakas av trafiken, matproduktion, ekonomiska stödformer av olika slag samt även finanssektorn. Rollen av den sistnämna accentueras naturligtvis eftersom uppnåendet av bara de mål som riktas till 2030 förutsätter årliga tilläggsinvesteringar på 260 miljarder euro, och för att täcka detta behövs det en märkbar aktivering av privata investeringstillgångar.
Stora och snabba förändringar ökar finanssystemets risker
De föreslagna åtgärderna skulle ändra ekonomins strukturer på ett betydande sätt. Brytningsperioden i ekonomin har typiskt ökat ekonomins tillväxttakt, men det finns alltid osäkerhetsmoment och hotbilder förknippade med dem. Som exempel kan namnas ett förslag om eventuella koltullar, som också kan leda till ett oönskat resultat ifall de förverkligas. På samma sätt riktar sig en snabb övergång från fossila energikällor till förnybara energikällor till EU:s medlemsländer på olika sätt, vilket innebär att den kan ha helt motsatta ekonomiska effekter på olika länder, beroende på utgångsläget. Om alla förändringar äger rum samtidigt, börjar även riskerna för ekonomins och det finansiella systemets stabilitet snabbt öka.
Efterfrågan på gröna investeringsobjekt håller på att överskrida utbudet redan utan Green Deal, så det finns anledning att också oroa sig över en eventuell grön bubbla. En taxonomi som blev färdig mot slutet av Finlands EU-ordförandeskapsperiod och som definierar åtgärder som är hållbara med tanke på miljön täcker tillsvidare under fem procent av alla investeringsobjekt, vilket betyder att när efterfrågan på gröna investeringsprodukter stiger, ökar risken för marknadens överhettning. Detta är någonting som såväl centralbanken som tillsynsmyndigheterna ska noga följa med.
Kapitalkraven skyddar det finansiella systemet
I Green Deal vill Finansinspektionen fästa särskild uppmärksamhet vid ett förslag enligt vilket det skulle ges lättnader från finanssektorns kapitalkrav på basis av hur gröna de riskutsatta objekten är. Till exempel kapitalkravet på investeringar i energieffektiva fastigheter kunde sjunka. Justeringar i kapitalkraven lyfts inte fram för första gången. Redan för två år sedan föreslogs det i kommissionens verksamhetsplan för hållbar utveckling att frågan kunde undersökas, men i Green Deal har budskapet en något strängare ton.
De kapitalkrav som har ställts för bankernas och försäkringsbolagens risker baserar sig på förlustsannolikheter som har beräknats utgående från historiska tidsserier. Tidigare har detta förfaringssätt fungerat väl eller åtminstone varit det bästa tillgängliga alternativet. Risker som är förknippade med miljöns hållbarhet utgör dock ett problem för detta sätt att mäta, eftersom till exempel riskerna i anknytning till klimatförändringen inte än syns i historiska data. Detta kom tydligt fram när Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten sommaren 2018 publicerade sin utredning om ärendet. Det finns inte heller någon lätt lösning till problemet, eftersom det finns så många osäkerhetsmoment förknippade med framåtblickande prognosmodeller, som skulle vara alternativet, att deras användning som grund för kapitalkraven för finanssektorn kan i viss mån ifrågasättas.
Finanssektorns kapitaltäckningsram är ett sätt att hantera risken och den bildar grunden för systemets stabilitet och tillförlitlighet. Om det fattades ett beslut att avstå från kapitaltäckningsramens rena riskbasering, skulle det från tillsynsmyndighetens synvinkel vara tryggast att bara höja kapitalkraven på skadliga åtgärder, även om detta alternativ inte nämns i Green Deal. Det tycks vara tillsynsmyndigheters och centralbankers uppgift att lyfta fram hotbilder och riskaspekter i det finansiella systemet.
Att inse riskerna stöder klimatarbetet
Även om det här har presenterats hotbilder i anknytning till Green Deal, utgör även hållbarhetsriskerna i sig ett betydande hot mot finanssektorn, och förberedelserna inför dem är en viktig del av riskhanteringen på systemnivån. Det är dock tillsynsmyndighetens uppgift att både lyfta fram och förbereda sig på de eventuella risker som förknippas med projekt som Green Deal.