Finansinspektionen gör bankerna uppmärksamma på kravet på icke-diskriminering av kunderna i beviljandet av krediter
Finansinspektionen har på basis av samarbetet med diskrimineringsombudsmannen och sina egna iakttagelser från tillsynen över kreditgivningen ansett det vara motiverat att påminna alla banker som beviljar konsumentkrediter i Finland om att likabehandlingslagstiftningen ska beaktas i kreditgivningsprocesserna. Ett beslut om beviljande av kredit eller villkoren i ett kreditbeslut får inte grunda sig på förbjudna diskrimineringsgrunder, om särbehandlingen inte föranleds av legitima grunder som baserar sig på lag.
Bankerna har en skyldighet enligt lag och Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar att noggrant bedöma konsumentens kreditvärdighet
Konsumentskyddslagen (38/1978) och kraven på bankernas hantering av kreditrisker förutsätter att endast sådana kunder som sannolikt kan fullgöra sina skyldigheter enligt kreditavtalet beviljas kredit. Bankerna ska göra en bedömning av konsumentens kreditvärdighet utifrån tillräckliga och kontrollerade uppgifter om kundens inkomster och övriga ekonomiska omständigheter.
Bankerna använder i allmänhet också statistiska metoder som hjälp vid bedömningen av kundens kreditvärdighet i syfte att förutse den kreditsökande kundens betalningsbeteende och återbetalningsförmåga. Detta sker genom att jämföra kundens uppgifter med de faktiska uppgifterna om betalningsbeteendet hos kundens statistiska referensgrupp. Enligt förarbetena till konsumentskyddslagen är det i princip tillåtet att använda statistiska metoder som kompletterande metoder vid bedömningen av kundens ekonomiska ställning. Finansinspektionen påminner dock bankerna om att de vid användningen av statistiska metoder, utöver de krav som ställs i dataskyddslagstiftningen, ska säkerställa att de bedömningskriterier som används i metoderna eller de slutsatser som dras av dem inte leder till ett slutresultat som direkt eller indirekt diskriminerar mot enskilda kunder eller hela kundgrupper.
Likabehandlingslagstiftningen ställer begränsningar för de uppgifter som kan utnyttjas vid bedömning av kreditvärdigheten
Likabehandling är en grundläggande medborgarrättighet som tryggas i Finlands grundlag. Närmare bestämmelser om likabehandling och förbud mot diskriminering finns i flera olika lagar vars tillämpningsområde omfattar tillhandahållande av banktjänster.
Enligt diskrimineringslagen (1325/2014) får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Särskilda bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av kön finns i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986). Också kravet på god banksed enligt kreditinstitutslagen (610/2014) inbegriper att banken inte får vägra att ingå ett kundförhållande på diskriminerande grunder.
Bankerna ska beakta de begränsningar för utlåningskriterierna i ovan nämnda lagar som har relevans för bedömningen av kundens kreditvärdighet. Bankerna ansvarar själva för att deras kreditgivningsprocesser är lagenliga, oberoende av om de använder interna metoder eller anlitar externa kreditvärderingsinstitut för att utföra bedömningen. Om banken emellertid använder i lagen förbjudna diskrimineringsgrunder som faktorer som inverkar på ett kreditbeslut, kan detta vara berättigat endast med stöd av en legitim grund baserad på lag.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden har i sitt beslut 216/2017 i ett enskilt fall tagit ställning till vad som ska anses vara förbjuden diskriminering vid bedömning av kundens kreditvärdighet. I beslutet avväger nämnden kreditgivarens rätt att basera ett kreditbeslut enbart på statistiska faktorer såsom kundens kön, ålder, modersmål och bostadsområde. Nämnden fastställde i sitt beslut att det utan undantag är förbjudet att använda kundens kön som en faktor som inverkar på kreditbeslutet. Nämnden ansåg också att det är särskilt klandervärdigt att använda kundens modersmål som ett kriterium i bedömningen av kreditbeslutet. Enligt nämnden kan det vara godtagbart att beakta åldern vid bedömningen av kreditvärdigheten främst när det är fråga om unga personer.
Trots att diskriminerings- och jämställdhetsnämndens undersökning gällde godtagbarheten och proportionaliteten i en enskild kreditgivares uppförande vid beviljande av kredit, uppmanar Finansinspektionen också andra banker att i tillämpliga delar beakta nämndens tolkningar av diskrimineringslagen och jämställdhetslagen i sina egna kreditgivningsprocesser.
Tillsyn över bankernas uppförande vid efterlevnaden av likabehandlingslagstiftningen
Efterlevnaden av diskrimineringslagen övervakas av diskrimineringsombudsmannen och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden. Efterlevnaden av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män övervakas av jämställdhetsombudsmannen och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden. Vid behov kan de övervakande myndigheterna ge anvisningar och råd om tillämpningen av den lagstiftning som de övervakar.
Också Finansinspektionen ska i sin verksamhet främja likabehandling och jämställdhet. Som ett led i arbetet för att främja likabehandling vill Finansinspektionen genom detta meddelande fästa företagens uppmärksamhet vid efterlevnaden av likabehandlingslagstiftningen och uppmanar samtidigt företagen under tillsyn att främja likabehandling i allt tillhandahållande av tjänster.
Närmare upplysningar lämnas av
- Sanna Atrila, ledande jurist, sanna.atrila(at)fiva.fi
- Anu Kettunen, jurist, anu.kettunen(at)fiva.fi