Avgörande av tvister som förutsätts av förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner

EU:s förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 givet den 29 april 2015) förutsätter att det ska finnas lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för att avgöra tvister mellan betalningsmottagare och deras betaltjänstleverantörer som uppkommit i samband med tillämpningen av förordningen (artikel 15).Denna förutsättning har genomförts nationellt genom att ändra betaltjänstlagen (290/2010). Enligt 86 a § i betaltjänstlagen ska betalningsmottagarnas tjänsteleverantörer se till att enskilda meningsskiljaktigheter mellan betalningsmottagarna och deras tjänsteleverantörer kan hänskjutas till ett oavhängigt organ som ger rekommendationer.

I samband med genomförandet av förordningen har det inte ansetts vara nödvändigt att grunda nya organ för avgörande av tvister, eftersom det redan för närvarande finns organ som kan anlitas (till exempel Försäkrings- och finansrådgivningen FINE). En del tjänsteleverantörer är för närvarande inte medlemmar i förmedlingsorgan av denna typ, och för alla är det inte klart vilka förmedlingsorgan som ska anlitas.

Finansinspektionen uppmanar tjänsteleverantörer som erbjuder sådana tjänster som avses i förordningen om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner att utan dröjsmål ingå ett avtal med ett organ för avgörande av tvister, ifall sådant avtal inte har ingåtts tidigare. Tjänsteleverantörerna ska även nämna organet för avgörande av tvister i sina avtal med betalningsmottagarna.

Tjänsteleverantörerna ombeds meddela Finansinspektionen det organ för avgörande av tvister som de anlitar senast den 31 augusti 2016 (kirjaamo(at)finanssivalvonta.fi).

Närmare upplysningar lämnas av

ledande riskexpert Anne Nisén, telefon 010 831 5211 eller anne.nisen(at)fiva.fi.